det regnar på..
Publicerat: 28 okt | jag...då | Ordet är ditt

..landet. stormen är på väg. då vill en ju bara kura ihop i soffan och mysa, tända kaminen, bara vara. men nä, hemåt ska vi..den fina måste tydligen jobba imorrn. dumt tycker jag..


På lördag åker...
Publicerat: 23 okt | jag...då | Ordet är ditt

...vi till landet.. Har jag sagt att jag älskar landet?!? För det gör jag, som fan!
På landet luktar det fint, det håller i sig i kläderna när man kommit hem och man vill lixom inte tvätta kläderna på en gång, allt för att få vara kvar på landet lite lite till, om än bara luktmässigt.
 

Satt på tunnelbanan..
Publicerat: 16 okt | jag...då | Ordet är ditt

..på väg till jobbet, insjunken i Wordfeud, när jag hörde en välbekant röst fråga efter pengar eftersom han var hemlös. Tittade upp och ja, det var han. Han som jag värnar om, han som mitt hjärta blöder för, han som jag önskar jag kunde hjälpa, han som förmodligen var anledningen till att jag 2003 fick missfall.. I ett bråk som till en början var väldigt litet, som efter hand eskalerade, slog han mig hårt i magen. Både han och jag visste att det bodde en bebis där. Både han och jag visste att om jag berättade detta för de vänner jag då hade skulle han råka väldigt illa ut, både han och jag visste att han inte slog för att skada. Ja, det låter kanske naivt men jag vet att det var så. Han ångrade sig, han bad om förlåtelse och än idag, när han påtänd sitter bredvid mig på tunnelbanan, kan jag se ångesten i hans ögon när hans blick möter min.
Jag önskar att jag kan hjälpa honom

Till dig...
Publicerat: 4 okt | jag...då | Ordet är ditt

...min gamla bästa vän...du som nu bara är ett minne..
 
Vi kunde prata om precis allt, inget var pinsamt eller märkligt med henne. Hon visste allt om mig, jag allt om henne tror jag. Vi skrattade ofta tills vi fick magknip, tills tårarna rann och vi nästan kissa i brallan. Vi busringde (ja, detta var bara några år sen), vi smög oss in till bassängen på sommarnätter, vi chattade med killar och fnissade, vi var ute och dansade, hade filmkvällar och satt ofta uppe hela nätter och bara pratade. Det var som det perfekta förhållandet..förutom att vi just då i våra liv var så jävla självdestruktiva båda två. Ingen av oss mådde bra och det gick ut på varann. Vi skadade varann fruktansvärt ett par gånger. Saker jag gjorde, saker hon gjorde, jag tror aldrig att vi kan förlåta varann helt för det. Jag önskar att vi kunde radera det dumma, att det lixom aldrig hänt, men det går tyvärr inte.
Saknaden efter henne är enorm..och hon kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta.

Det gör inget...
Publicerat: 1 okt | jag...då | Ordet är ditt

....att det är som det är ibland, att det blev som det blev. Jag är nämligen ok! Jag gillar livet, gillar att det går upp och ner, gillar att jag inte alltid är deprimerad längre, att jag har gått ner nästan 20kg (!), att jag har ett jobb, ett hem, min familj, mina vänner och så har jag den fina. Han som inte var planerad, han som pajade nu-ska-Helene-vara-singel-hela-sommaren-planen. Han som är som jag, omständig. Han som köper lila balkongmöbler bara sådär till tjejan, han som tycker att jag är en fin sötfjärt.
Så nä, det gör inget att de där sk vännerna inte finns i mitt liv längre, det gör inget att det inte blev som jag tänkt. Jo, det är klart att det var synd, att det inte blev som jag tänkt, men det är ok, jag är ok!